TV8 Play

En ogift man som hävdar att han är far till ett barn är i princip rättslös utan mammans samtycke. Hur är detta möjligt i rättstaten Sverige år 2010. Är det rimligt att en man ska kunna få sitt barn ”stulet” och bortadopterat utan någon som helst chans att hävda sin rätt som far. I veckans avsnitt av Lex Alonzo ställer Michael Alonzo höga jurister till svars och träffar två män som förvägrats rätten till sina barn av svenska domstolar.

Med lagens hjälp är det idag, i Sverige, möjligt att stjäla ett barn. Och en mamma som ljuger för att ”bli kvitt” en biologisk pappa i en rättsprocess riskerar inte ens att bli straffad. Låter det galet? Det är det. Och det är Jeffs fall ett utmärkt exempel på.

2003 kontaktade Jeff ett lesbiskt par som annonserade efter en man som kunde hjälpa dem att skaffa barn. Jeff, som själv drömde om att bli pappa, men saknade partner tog chansen. Insemination genomfördes och kvinnan blev gravid. Det lesbiska paret, som först hade sagt att de alla skulle bo tillsammans i en så kallad regnbågsfamilj ändrade sig. Utan Jeffs vetskap adopterade den biologiska mammans partner Jeffs barn. I rätten uppger de att fadern är okänd. Att Jeffs dotter blivit bortadopterad upptäcker Jeff först två år senare. Då är det försent. Jeff är plötsligt inte pappa till sitt barn enligt domstolen och kan inte heller, som ogift, göra någon sådan rätt gällande. Hans dotter har stulits. Jeff har numera ingen rätt till inflytande eller insyn i sin dotters liv trots att såväl mammor som myndigheter vet att han är pappa. Han är helt och hållet beroende av det lesbiska parets godtycke.

Barn och mamma dog – omöjligt för pappan att förklaras som pappa

Endast kvinnor kan i Sverige kräva att myndigheterna avgör vem som är pappa till ett barn. En man har ingen sådan rätt. Detta drabbade Kent Olsson. Först avled hans nyfödda barn av plötslig spädbarnsdöd. Två dagar senare, innan hon hann godkänna Kents faderskapsbevis, begick hans sambo självmord. Kent var förkrossad och ville inte att det skulle stå ”fader okänd” i papperen bara för att sambon inte skrivit under något faderskapsbevis.

Den avlidne sambons föräldrar samt barnmorskan intygade i rätten att Kent och sambon hade barnet tillsammans och att sambon inte hade någon anledning att inte låta Kent få tecknas som pappa. Kent trodde att det skulle gå att lösa vilket också hans advokat Arne Bertman var övertygad om. Det gjorde det inte. Det kom Hovrätten över Skåne och Blekinge fram till.

Och detta gäller i den vanligaste formen av familjebildning, det vill säga samboskap, där merparten av alla barn i dag föds.