TV8 Play

Dick och Ragge hade jobbat i över 20 år på ett stort VVS-företag. De var riktiga trotjänare men när företaget drabbades av kärvare tider var det dom som fick gå först. Samma öde drabbade Lennart Eriksson, enhetschef vid migrationsverket. Men denna gång var anledningen Lennarts privata blogg. Den var oförenlig med jobbet som enhetschef tyckte Lennarts chef och gav honom dojjan. Hur är detta möjligt? Vad har hänt med den svenska lagen om anställningsskydd? I kvällens avsnitt av Lex Alonzo granskar programledaren Michael Alonzo LAS. Har lagen blivit lika ihålig som en schweizerost?

Som fastanställd på samma bolag sedan lång tid tillbaka tror du kanske att du har ditt på det torra. Lagen om anställningsskydd säger klart och tydligt att om ditt företaget måste ge folk kicken så är det sist in först ut som gäller.

Dick och Ragge jobbade båda sedan drygt 20 år på ett stort VVS-företags kontor i Uppsala. Men när det blev lite kärvare tider tvingades företaget plötsligt göra sig av med folk från Uppsala. Genom att först ge Dick och Ragge ett skamligt erbjudande om fortsatt jobb långt hemifrån med långa pendlingar som följd kunde företaget sparka dem om de tackade nej till förslaget. Det hände också. Dick och Ragge blev först ut – trots att de var långt ifrån sist in.

Enhetschefen fick sparken för att han hade en privat blogg

Lennart Eriksson hade varit anställd på Migrationsverket sedan mitten av 80-talet. Jobbet som enhetschef hade han sedan juni 2002. Drygt ett år senare, i slutet av 2003, började Lennart att blogga. Bloggen ”Sapere Aude” behandlar allt från filosofi till krigshistoria och nationalekonomi. Helt enkelt, ämnen som intresserar Lennart.

Lennart är medlem i moderaterna och har haft en länk till partiet på bloggen. Han har även skrivit många pro-israeliska inlägg. Bloggens ”huvud” har dock en programförklaring som beskriver vikten av frihet och demokrati.

2004 utreddes Lennarts politiska ställningstaganden på bloggen av Migrationsverket. De kom fram till att det föll under yttrandefriheten och att allt var ok om han tog bort en länk till Migrationsverket från bloggen. Lennart gjorde så, och därmed var saken utagerad. Trodde i alla fall Lennart.

Under hösten 2007 kallades Lennart till ett möte med sin chef. På detta möte förklarade Lennarts chef att han ogillade Lennarts åsiktsbloggande samt att han saknade förtroende för honom. Lennart uppmanades att säga upp sig, men han tackade nej, varvid han degraderades från enhetschef till beslutsfattare.

Lennart stämde Migrationsverket i tingsrätten och fick rätt. Verket fick betala 100 000 kronor i skadestånd. Migrationsverket ville dock fortfarande inte ge Lennart jobbet tillbaka, utan valde att ge honom ett antal månadslöner i avgångsvederlag. Men efter det har även JO prövat ärendet och gett Lennart rätt. Då ändrade sig Migrationsverket och gav i höstas Lennart jobbet tillbaka. Får det gå till såhär?